M Broman då och nu – en tillbakablick

En torsdagsförmiddag i januari 2015 träffas Inger Lindberg, Ingegerd Ljunggren och Lynn Björkqvist på ett café i Ekenäs centrum. De har alla tre något gemensamt, guld- ur- och optikaffären M Broman.

Inger Lindberg är barnbarn till guldsmeden Martin Broman som startade M Broman år 1905. Han drev företaget till år 1953 då Martins son Hans tog över. År 1977 gick Hans i pension och Inger började driva företaget. Nu stiger Inger åt sidan och hennes äldsta dotter Lynn Björkqvist fortsätter familjeföretagets verksamhet i fjärde generationen.

– Jag har gjort mitt. För mig känns det väldigt roligt och betydelsefullt att Lynn fortsätter, säger Inger.

DSC_1568

Att Inger skulle ta över var ingen självklarhet. Hon var enda barnet och hade egentligen tänkt bli sjuksköterska. Men så blev det ändå inte. I stället utbildade hon sig till optiker och tog över M Broman år 1977. Vad skiljer sig mest i verksamheten då och nu? Inger funderar en stund.

– Det är vad datoriseringen har fört med sig. Förut hade vi mera direkt kontakt med till exempel leverantörer, säger hon.

Då kom leverantörerna till affären och hade hela urvalet av produkter med sig. Vi kunde välja de produkter och artiklar vi ville köpa samt vilken mängd. Idag görs nästan alla leveranser och beställningar elektroniskt.

En annan stor skillnad var att då hade M Broman egna guldsmeder och urmakare. De rum som har varit urmakeri och verkstad utgör idag en del av affären.

Martin Broman var guldsmed och affärsman

Tiderna har förändrats. På Martin Bromans tid var det upp till fyra guldsmeder och två urmakare anställda. Eftersom det var svårt att få färdiga varor, tillverkade man det mesta själv, såsom silverskedar, skålar och smycken. Under krigsåren var det vanligt att kunderna hämtade in gamla vigselringar och guldtänder, som guldsmederna gjorde om till smycken. Allt som tillverkades skulle stämplas med guld- eller silverstämpel och med tillverkarens egen stämpel. Martin Bromans stämpel var MB. Kanske någon har en gammal ring med just denna stämpel eller något liknande hemma, säger Lynn. Alla gravyrer gjordes förhand.

Martin och hans två bröder växte upp i en torparfamilj i Dragsvik. De hade alla sinne för affärer. Förutom guldsmedsaffären ägde Martin flera fastigheter bl.a. ”Gästis” (nuvarande Kungsen-huset, där Hans är uppvuxen), kvarteret Prästängsgatan 1 (där Inger är uppvuxen) och Sopenluoma-huset på Köpmansgatan 4.
Martin var en sträng och högaktad affärsman. Han tyckte om att leva fint, med hembiträde och fina möbler. Vid middagar skulle silverbesticken plockas fram, likaså kostymen och kravatten. Barnen fick inte säga något under middagen, minns Inger.

Hans däremot brydde sig inte om finheter, utan njöt hellre av båtutfärder och husvagnsresor.

001

Hans som chef

Ingegerd Ljunggren arbetade på M Broman under åren 1965-2011 och har således upplevt både Hans och Inger som chef.

– När jag började arbeta på M Broman var jag ung och oerfaren. Jag hade stor respekt för Hans, säger Ingegerd.
– Min pappa Hans var väldigt noga med att vi i personalen inte fick säga ”du” till någon kund. Vi skulle säga ”ni” eller ”herr” och ”fru”, säger Inger.

Också Lynn minns sin morfar som en man som värdesatte vett och etikett.

– När jag och något av mina syskon mötte honom på Kungsgatan skulle vi alltid ta av mössan och ta i hand. Sade vi något språkligt fel korrigerade han alltid oss, minns Lynn och skrattar.

Han bar alltid hatt, skjorta och kravatt. Det var en man som krävde och gav artighet och vördnad. Ingegerd minns också att när hennes son kom in i affären i Ekenäs var Hans noga med att sonen skulle ta av sig mössan vid ytterdörren och sedan hälsa ”god dag”.

Det här roas dessa tre damer av idag. Inger och Ingegerd beskriver honom som en tydlig och ganska krävande chef. Hans drev företaget under åren 1956-1977.

– Med Hans som chef jobbade vi sex dagar per vecka. När skyltfönster skulle göras om eller när affären skulle städas var vi alla där på kvällarna. Men då bjöd han alltid på kokt knackkorv, säger hon och skrattar.

Inför julen gjorde hela personalen sena kvällar och vek pappersaskar till silverskedar som då var en vanlig julgåva att ge. På lördagarna bjöd han personalen på smörgåsar med leverpastej och salt gurka samt kokta ägg.

– Kaffet skulle vara perfekt, om det var för svagt sade han till. Ibland, om han var på riktigt gott humör, kunde han bjuda på Jim-chokladstång eller bulle på lördagar, säger Ingegerd.

Hans hade ett stort intresse för skärgården och båtliv. Ibland tog han med personalen på båtturer till skärgården. Fotografering och teknik hörde också till hans intresseområden.

– Han var lite av en uppfinnarjocke, säger Lynn och minns hur han kunde reparera och fixa det mesta i hemmet.

Hans Broman pendlade

I många år pendlade Hans mellan hemmet i Ekenäs och affären i Karis. Att äga en bil var inte vanligt på den tiden, vilket betydde att han var tvungen att ta bussen. Då gick det en buss per dag mellan Ekenäs och Karis, berättar Ingegerd. Det lär inte ha varit en helt ovanlig syn att se Hans krampaktigt hålla i sig utanför dörren på bussen. Till och med på taket lär han ha setts. Missade man bussen, fanns det inte flera chanser den dagen. I något skede beslutade han sig för att köpa en bil.

– Han hade ett rykte om sig att köra hårt och oförsiktigt, säger Ingegerd.

Att han hade svårigheter med det finska språket var också känt. Ibland blev språkförbistringen aningen pinsam, som till exempel när han tilltalade en kvinnlig kund ”läski rouva” i stället för ”leski rouva”, säger Ingegerd och alla tre damer skrattar gott.

Samtalet om Hans Broman och hans personlighet och ledarstil väcker många minnen och skratt hos Inger, Ingegerd och Lynn. Det var en man alla hade respekt för.

Succéhistorien fortsätter

Småskaligheten präglade verksamheten. Det var inte helt ovanligt att stamkunder, ofta herrar, kom in i affären för att köpa något smycke till sin fru. Då förväntade de sig att försäljningsbiträdena skulle veta vem frun var och vad hon tidigare fått för smycken och vad som eventuellt kunde passa till.
Det som känns viktigt för Lynn att föra vidare är den här småskaligheten samt att erbjuda kunderna kvalitativa produkter och personlig och professionell service. God kundservice och kvalitativa produkter är något som alltid har karakteriserat M Broman och dess verksamhet.

År 2003 blev Lynn utexaminerad optometrist och började samma år jobba i och ansvara för Karisaffären. Sedan år 2012 har Lynn främst jobbat i Ekenäsaffären.

– Det känns fint att fortsätta den verksamhet som har funnits i släkten. Det hade varit roligt om min morfarsfar och morfar hade vetat att företaget nu drivs i fjärde generationen. Jag är tacksam över allt det hårda arbete min mamma har gjort för att jobba upp företaget. Det möjliggör att jag nu kan fortsätta utveckla och modernisera företaget, säger Lynn.

Succéhistorien om det 110 år gamla familjeföretaget fortsätter.